XVIII
någonstans mellan värdelösheten
och det ständiga okynnet
då jag samtidigt låg och darrade
som en flådd tall i en hagelstorm
kom det som ett oväder i skrud
och plöjde mig jämsmed marken
lika ljusfattig och dov
som lidandets början
och lidandets slut
och det ständiga okynnet
då jag samtidigt låg och darrade
som en flådd tall i en hagelstorm
kom det som ett oväder i skrud
och plöjde mig jämsmed marken
lika ljusfattig och dov
som lidandets början
och lidandets slut